Diskussionen lyfter fram den omfattande utmaningen med att hantera ”simföräldrar”, och visar att även erfarna tränare ofta söker vägledning i detta ämne. En anekdot beskriver hur ”sju av tio tränare” som Wayne handlett uttryckte en önskan att diskutera ”problem med simföräldrar, hur man hanterar simföräldrar, hur man kan hjälpa simföräldrar, hur man kan ta till vara på simföräldrars [potential]”. Detta understryker det kritiska behovet av tydliga riktlinjer och ömsesidig förståelse mellan föräldrar, simmare och tränare.
Källan identifierar fem vanliga fallgropar för simföräldrar:
Detta framhålls som en stor källa till förvirring och kontraproduktivt beteende. Tränare ger ofta ”ett råd” på tävlingsdagen, till exempel ”Satsa på vändningarna” eller ”Explodera från startpallen”. Föräldrar överöser däremot ofta barnen med ”50 råd”, vilket leder till förlamning och oförmåga att prestera. Den starka rekommendationen är att föräldrar inte ger tekniska råd på tävlingar – även om de själva har varit simmare.
Föräldrar är ofta överinvolverade i barnens simrutiner – från att väcka dem och packa väskorna till att bära deras utrustning. Detta hindrar barnen från att utveckla viktiga livsfärdigheter som självständighet, ansvarstagande och självdisciplin. Presentatörerna förespråkar att föräldrar ”inte gör någonting åt dem”, utan låter barnen själva packa väskan, hänga upp blöta handdukar och hantera sin utrustning. Analogin med en 10-åring som trycker på ”tusentals knappar” på sina enheter men inte kan bära sin skolväskan eller tvätta kläder illustrerar överföräldraskapets absurditet.
Denna praktik skapar en skadlig association hos barnet: ”kärlek = vinst, misslyckande = ingenting”. Om föräldrar endast delar foton och uttrycker stolthet när barnet vinner medalj kan barnet internalisera budskapet att ”om jag inte vinner, är jag inte älskad”. Detta kan leda till perfektionism, ångest och känslan av att ”jag är inte en bra människa” vid uteblivna framgångar. Föräldrar uppmuntras att fira ansträngning, glädje och positiva lagupplevelser – inte bara segrar.
Förväntningen att uppnå personbästa vid varje tävling är orealistisk och skadlig. Prestationer varierar och simmare på högre nivå kan fokusera på strategiska vinster snarare än att ständigt förbättra tider. Tränare planerar ofta för topprestation vid specifika tävlingar, vilket innebär att idrottare kan vara ”trötta” under andra tävlingar på grund av hård träning. Föräldrar uppmanas att hantera sina förväntningar och förstå att ”färdighet först, prestation sedan” är avgörande för långsiktig utveckling.
Simmare behöver pauser från sporten för att bibehålla en hälsosam balans i livet. Ständiga diskussioner om simning hemma, i bilen eller vid måltider kan leda till utbrändhet. Föräldrar uppmanas att införa ”simfria zoner”, där sporten inte diskuteras om inte barnet själv tar upp det. ”Simning är inte vilka de är, det är vad de gör.”
Den viktigaste gåvan en förälder kan ge är ovillkorlig kärlek, oavsett prestation. Ett barn ska kunna lägga sig på kvällen och tänka: ”Jag är älskad. De älskar mig för att jag är jag, inte för att jag är ryggsimmaren.”
Detta förstärker poängen om att främja självständighet. Föräldrar bör uppmuntra barnen att själva ta ansvar för simrelaterade uppgifter som att packa väskor, tvätta kläder och hantera sin utrustning. Detta utvecklar självständighet, ansvarstagande och självdisciplin – viktiga livsfärdigheter.
Barns känslor varierar ofta med prestationer. Föräldrar måste däremot förbli en konstant källa till stöd och kärlek. ”De simmar snabbt – vi älskar dem, vi kramar dem, vi köper pizza på vägen hem. De simmar långsamt – vi älskar dem, vi kramar dem, vi köper pizza på vägen hem.”
Föräldrar uppmuntras att kommunicera direkt och respektfullt med tränarna om de har frågor. Ramen ”acceptera, förändra eller lämna” föreslås: Acceptera: Är frågan verkligen så betydelsefull? Förändra: Ordna ett privat möte och diskutera öppet och respektfullt. Lämna: Om en lösning inte kan hittas kan det vara bättre att byta klubb än att skapa negativ stämning.
Föräldrar uppmanas att fokusera på barnens långsiktiga välbefinnande och glädje. ”Leende-föräldraövningen” innebär att föreställa sig sitt barn om 20 år. Nästan alla föräldrar ser framför sig ”glada, friska” vuxna med kärleksfulla relationer – inte OS-medaljer. Detta hjälper föräldrar att åter sätta fokus på välmående, glädje och familj.
Det övergripande budskapet är att föräldrars primära roll är att ge ovillkorlig kärlek och stöd, och skapa en hälsosam miljö där barnen kan utvecklas inte bara som simmare utan också som självständiga, ansvarstagande och lyckliga individer. Tyngdpunkten ligger på ”färdighet, leenden och gradvis förbättring”.
3rd 50 Podden - Swimming Parents.mp3